13. aug, 2019

Aldrig mer!? Nåja, vi får se.

Jösses vad tiden går fort. Ja, jag vet att jag tjatar om tiden som rinner mellan fingrarna, men så har det varit sedan i maj när kattungarna kom och att jag i samma veva bytte arbetsplats. Hade några veckor semester i juni med mycket pyssel och planering kring kullarna och därefter ett snabbt byte av arbetsplats, med nya rutiner, nya arbetskamrater. Stugan på landet har stått öde då det hade varit omöjligt att husera alla katter där. Dagsturer vid fint väder har det blivit, men bättre det än inget alls. Det blev en lite stressigare start på sommaren än jag planerat, men sommaren är lång, tänkte jag. Pyttsan heller. Den är ju snart slut och inte blev det som jag planerat över huvudtaget. Men med facit i handen tycker jag att det har gått bra ändå.

Kattungarna har hittat sina nya familjer och fyra av dem har redan flyttat. Det är lite tystare och lugnare här hemma nu. Mammorna verkar ta det hela med ro, de har ju sedan en tid tillbaka avvisat ungarna som blivit mer självständiga. Två hankattungar är kvar varav den ena ska till fodervärd och den andra stannar hos oss, tillsvidare i alla fall. Det är en härlig känsla när allt går bra, man hittar trevliga familjer till dem och får nöjda återkopplingar efter de har flyttat. Allt arbete man lagt ner ger resultat och som vanligt brukar de jobbiga stunderna blekna med tiden och de mysiga stunderna är det man minns.

Nu får mammorna, Saga och Elsa, vila under hösten och återhämta sig, innan jag bestämmer om det blir fler kullar för deras del eller ev kastration. Så nu har jag planer, bara planer ännu, för Iris del. Hon blir ju året snart och kommer att scannas och testas för ev kull i vinter. Om alla tester är ok blir nästa steg att hitta en lämplig hane. Men ett steg i taget, får vi se om planerna går i lås.

De två grabbarna Lancelot och Legolas hoppas jag kunna använda i avel fram över. Mina planer på att INTE hålla någon fertil hankatt närmaste året, sprack direkt när Elsas grabbar visade sig ha markeringar som håller, fina mörkblå ögon och trevligt temperament. Ja, så kan det gå. Är väldigt sugen på en brunmaskad hona och det är inte omöjligt att det så småningom utökas med en sådan. Men först ska jag ta mig en funderare på, och utvärdera, redan befintliga katter och se vad jag kommer fram till.

Men en sak är säker........aldrig mer två kullar så tätt och framför allt inte över sommaren.

Undrar om jag kommer att hålla det............... :) :)