6. jan, 2019

Tiden bara flyger iväg!

Som vanligt sitter jag här vid datorn när alla gått och lagt sig (både två- och fyrbenta). Det är mörkt och tyst ute, inget regn och ingen blåst som sliter i grenarna utanför. Så rofyllt. Här inomhus är det lika tyst och stilla. Alla sover (utom jag då). Det enda som hörs är lite skvalpande från katternas vattenfontän. Tiden har gått så fort, jag undrar ibland vad sjutton har jag gjort sen senast? Jo, det kan jag berätta, det har varit full fart sedan jag skrev sist.

Thalias kull har nu blivit 11 veckor gamla och det är full fart i huset. Som tur är valde vi att inte ställa fram så mycket julpynt och framförallt ingen julgran. Fyra små kattungar kan stöka till mer än man tror och det ligger mycket arbete bakom det roliga med att ta en kull. Säkra hemmet, tvätta filtar och sovdynor, sopa kattsand som de har en förmåga att sprida i alla rum, mat, mat och åter mat. Nästan hela deras uppväxt går man runt i "arbetskläder" fulla med noppor efter deras vassa klor när de hänger runt benen i väntan på mat eller när man används som klätter- och klöspelare. Men allt det glömmer man, eller rättare sagt förlåter man, när de kommer och lägger sig i knät för en stunds gosande och sedan somnar så sött. 

Kattungarna har fått sin första vaccinering och om en vecka ska vi på återbesök för den sista sprutan, chip och besiktning. Håller också på som bäst med att ordna med alla papper som följer med vid överlåtelse och startpaket till de kattungar som flyttar hemifrån. Så dagarna bara rinner i väg, som sand mellan fingrarna, och vips är man snart där då de små ska flytta hemifrån. Har man hittat bra familjer till dem så är det ändå en lättnadens känsla som infinner sig när antalet katter i hushållet minskar. Den här gången behåller jag en av tjejerna och en flyttar till fodervärd, då mamma Thalia kommer att kastreras när kullen har flyttat.

Mascot vår fina avelshane kommer inte överens med honorna här hemma så till slut fick jag bestämma mig för att kastrera honom och så småningom få flytta till en egen familj. Jag har ännu inte hittat en passande familj till honom men hoppas att det löser sig snart så han slipper vara ensam på sitt rum. Vi tillbringar en hel del tid hos honom men det är inte samma sak som att få röra sig fritt i hemmet.

Ja, så med tanke på att man jobbar såväl kvällar som helger och det har varit mycket kring katterna, är det nog inte så konstigt att tiden bara flyger iväg. Nu behöver jag fundera över och planera mitt fortsatta avelsarbete. En del förändringar blir det pga oförutsedda händelser. Men först en liten paus för min egen del. Om inte Elsa börjar löpa förstås.....eller Saga.......eller..........