27. okt, 2018

Lugnet före stormen!

Tiden bara rusar iväg och de senaste två veckorna har varit mer än lovligt stressiga. Först Östkattens utställning, bodelning efter min mamma och leverans av två av Sagas kattungar, allt på en och samma helg. Den tredje kattungen flyttade veckan efter, dagen innan Thalia fick sina små. Vi fick det lugnt några dagar innan det brakade lös igen. Lugnet före stormen bokstavligt talat.

Thalia startade dagen bra, vankade av och an och höll sig nära mig. Jag förstod att det var på gång och var glad över att det skulle bli på min lediga dag. Vid 13-tiden kom den första ungen och den sista kom vid 17-tiden. Allt verkade bra och det blev överaskande fyra små troll. Fruktansvärt stel i benen efter att ha suttit på golvet vid bolådan i fem timmar kravlade jag mig upp, bäddade rent i bolådan, vägde de små och såg till att allt var i sin ordning. Såg att Thalia fortfarande tvättade sig mycket där bak, verkade irriterad över något. Jag tog en mjuk trasa för att hjälpa henne, torka henne lite där bak och då var det något där....det stack ut och liknade mest en rödbeta. Efter att ha kollat lite mer noggrant kunde jag konstatera att hon drabbats av livmoderframfall och förstod att här krävs det omedelbar vård.

Ringde till alla närliggande djursjukhus men de kunde inte ta emot oss.....fick nästan panik.....ringde till Strömsholms specialistdjursjukhus och där fick vi en tid. De hade också vänligheten att upplysa mig om att det kostar 3 000 kr bara för besöket på jourtid. Men pengar är ju mindre viktigt i sådana här sammanhang. Och försäkrad upp till tänderna spelar det ingen roll. Jag tänkte på alla de program på TV man sett från just Strömsholm, nu var jag själv på väg dit. Resan dit tog 1 tim och 45 min och var ganska stressande med en nyförlöst kattmamma och de små ungarna. Som tur var hade jag kartläsare och kattvakt med mig som kunde hålla lite koll i transportlådan och lotsa oss rätt i mörkret. Strömsholm ligger ute på landet med små krokiga vägar dit.

Väl framme och mottagna kunde de konstatera att jag hade rätt, det var livmodern som tryckts ut. Thalia fick stanna kvar, skulle sövas och de skulle försöka trycka tillbaka livmodern på plats igen. Men kattungarna fick inte stanna pga smittorisken bland sjuka djur, så de fick följa med hem igen. Jag kände hur blodet försvann från huvudet, hur skulle jag klara det här? Att stödmata någon enstaka unge vid enstaka mål hade jag gjort förut och det är ingen konst, men fyra som skulle vara helt beroende av mig?

Fyra små gryn som krävde både mat och värme, och hjälp med nedre hygien, var annan timme tills Thalia kunde få komma hem, och när visste vi ju inte. Besöket där blev ganska kort och vi begav oss hemåt igen. Strax efter midnatt var vi hemma och jag startade min roll som extramamma. Mata, se till att de höll värmen och så lite kissa också. Jag kämpade på hela natten och en bit in på morgonen. Somnade till i soffan några timmar och vaknade med ett ryck, jösses, kattungarna, och så var det igång igen. De ringde kl halv tre på em från Strömsholm. Vi kunde komma och hämta Thalia nu och det hade gått bra att få tillbaka livmodern utan operation. Men.....hon bör kastreras för att det inte skulle inträffa igen men vi kunde vänta tills ungarna diat färdigt. Så vi åker tillbaka, jättetrötta men glada och packar in lilla kattfamiljen i bilen igen och åker hemmåt, glad över att nu tar mamma katt över jobbet.

På hemresan hinner jag fundera en hel del. Det är första gången det händer något drastiskt vid förlossningen hos mina katter. Jag har ju läst och hört många berättelser från andra ägare/uppfödare, vilket har varit bra, då man förstått att det inte alltid går som på räls. Men ändå blir man överraskad, chockad, ledsen på en och samma gång när det väl händer. Jag är naturligtvis glad över att Thalia mår bra och inte behövde opereras men sörjer över att hon måste kastreras. Det är en av baksidorna med avelsarbete, att ibland förlorar man de bästa avelsdjuren.

I vilket fall som helst mår lilla familjen bra. Kattungarna ökar stadigt i vikt, (hade bra födelsevikt allihopa), är en vecka gamla nu och det börjar synas lite tendens till maskfärg på dem. Jag tror i dagsläget att det är tre honor och en grabb. Det är lite lugnare hemma nu, som tur är, men varje dag har jag extra koll på Thalia. Vi ska på ett återbesök om drygt en vecka, dock inte till Strömsholm, utan till Linköping som ligger en bra bit närmare. Jag hoppas innerligt att allt visar sig vara bra då så lilla kattfamiljen kan få lite lugn och ro.

Nu vill jag bara ha det lugnt i katteriet ett tag, njuta av de små och se dem utvecklas. Om jag har tur så behåller jag en liten tjej ur den här kullen. Kommer som vanligt att uppdatera hemsidan med info om kattungarna och lite bilder. Nu är det vila som gäller.