2. okt, 2018

Höstvindar!

Ja jösses! Nu är det svårt att hinna med, tiden bara rinner mellan fingrarna och dagarna räcker inte till. Sedan senaste inlägget har det hänt mycket. Kattungarna växer så det knakar och har redan fått sin första vaccination. Mamma Saga blir mindre och mindre intresserad att hålla koll på dem och ibland får hon lite "fristad" på egen hand. Det märks att hon njuter av egen tid och få vara tillsammans med de andra tjejerna. Thalia går snart in i vecka 7 av sin dräktighet, blir rundare för varje vecka som går och det märks att hon blir trött och behöver vila mer. För att inte prata om maten, hon äter kopiösa mängder, nästan jämt hungrig och snor runt fötterna så fort man är i köket. Snart dags att ordna liten egen plats till henne, lugn och ro innan beräknad nedkomst.

Kattungarna är tingade, båda hanarna, och lilla Ivy Rose, som jag först tänkt att behålla, har förhoppningsvis hittat sin familj. Det svider lite i hjärtat att sälja henne, hon är så söt och tillgiven med de allra blåaste ögon, men tyvärr kommer inte markeringarna att hålla för avel. Det är baksidan av avelsarbetet, man kan inte alltid behålla dem bara för att man älskar dem.

Elsa höglöper för fullt. Är så tillgiven och hon ska varje kväll sova på min arm och kryper upp under hakan. Ser man inte upp får man några kärleksbett på hakan i hennes iver och svårtyglade löpfasoner. Jag kommer att ta en kull till på henne, lite senare i höst, sen blir hon kastrat. Mascot har snappat upp att det är löp på gång och lockar så mycket han kan från "pojkrummet". Det är så nära tillhands att släppa ihop dem men då faller planeringen av kullar. Nästa tillfälle kan passa bättre. Bara att stå ut med skönsången, dag som natt.

Mellan varven måste det finnas tid för jobb också vilket utförs på udda tider och veckans alla dagar. När man har ledig dag vill man bara sova och slappa och ta igen lite förlorad sömn. Sen får man väl skylla sig själv att man engagerar sig till höger och vänster men ibland är det svårt att låta bli. Närmast Östkattens utställning där det finns hur mycket som helst att fixa med, jätteroligt men också arbetssamt. Facklig utbildning och engagemang på jobbet tar också en del fritid i anspråk men känns så viktigt i dagens arbetssituation, speciellt inom vården.

När den här kullen har flyttat hemifrån kommer nästa, (förhoppningsvis om allt går bra, peppar, peppar ta i trä) bara att börja om och ytterligare 12 veckors arbete. Mycket kel och gos förstås, men också oro och ständigt vakande. Mascot har haft det lugnt den senaste tiden men kommer att få träffa några damer förutom Elsa under hösten. Därefter ska jag fundera på vad som blir bäst för honom. Kanske dags för kastrering så han får det lite lugnare.

Ja, några fritidsproblem har jag inte den närmaste tiden. Nästa gång jag skriver hoppas jag att Thalias kull har kommit och att jag kan berätta hur det gått.