18. okt, 2017

Vad jag inte vet!

Att planera, genomföra, utvärdera och fatta beslut ingår i rollen som uppfödare. Inte alltid så lätt. Ibland tar hjärtat överhand trots logiskt tänkande. Jag har nu efter att funderat en längre tid beslutat att ta en av mina honor ur avel, vilket innebär kastrering, ett oåterkalleligt ingrepp. Anledningen till beslutet beror på att jag inte lyckats få katten att komma tillbaka i bra kondition efter senaste kullen. Hon hade inga som helst problem med förlossning eller digivning och var en jätteduktig och omhändertagande mamma, så det är inte det som är problemet. Hon har alltid varit en smärt och elegant fröken och var på relativt god väg att återhämta sig men kom inte riktigt i form igen.

I samband med att hon börjat löpa igen märkte jag att hon gått ner något i vikt och att hon hade börjat med ett nytt beteende, hon vandrade rastlöst runt, runt, runt, samma slinga i huset, flera gånger om dagen. Verkade inte stressad eller irriterad, bara ett evigt vandrande som om hon inte kunde sluta. Bokade tid hos veterinären förstås för att ta lite prover då jag kände oro över om det kunde vara njurar eller sköldkörteln då symtomen som beskrevs stämde bra in på henne.

Så för att undanröja ev sjukdom, dels för att hitta en orsak till viktminskningen och dels det nya beteendet, togs det en hel del prover. De visade dock inget konstigt, normala värden, så där fick vi ingen information. Jag ville också veta att hon skulle klara en kastration trots sin späda kropp, det är ju trots allt ett större ingrepp. Birman är ju också känd för att vara känsligare än andra katter när det gäller narkos. Man vill ju att katten ska vara i så bra kondition som möjligt då.

Men utifrån de fakta att hon trots lite lägre trivselvikt mådde bra och var pigg samt att proverna inte visat något, beslutade vi att en kastrering inte behövde skjutas upp till senare tillfälle. Så nu i veckan kommer det att ske. Jag hoppas förstås att allt ska gå bra, och att hon kommer att lugna sig betydligt och så småningom också kunna bättra på sin vikt och komma i bättre kondition.

Den här damen har så trevligt temperament, är så lugn och sansad, verkar så klok på något vis. Hon kan titta på mig och lägga sin tass på min arm och ibland undrar jag om hon vet något som jag inte vet. Jag hade gärna tagit någon mer kull på henne just ur den aspekten, det otroligt fina temperamentet, men jag känner att det kan vara på gränsen att äventyra hennes hälsa.

Så därför blir hon nu kastrat och jag hoppas få behålla henne i många, många år framöver. Kanske jag någon dag lyckas klura ut vad hon vet, som jag inte vet.