1. okt, 2017

Blodstänk på altangolvet!

Efter en god frukost och planering av dagen, som idag hade en hel del på agendan, klev jag ut på altanen och det första jag får se är färska blodstänk, ganska mycket, på altangolvet. Vad sjutton nu! Vem har gjort sig illa, på vad och var någonstans? Hur många gånger har jag inte kollat att det inte ska finnas något skadligt för katterna där ute. Visst man kanske inte kan garantera helt att inget händer, men det här verkar märkligt.

Katterna är väldigt intresserade av ett speciellt ställe, bakom skarvsladden (ligger i skyddskåpa om någon undrar). Jag ser att Mascot, hankatten, har blod på framtassarna och krafsar runt kåpan. Jag ser då en liten, liten svans där bakom, en liten mus! In med alla katterna omgående, här ska inte vare sig lekas med eller ätas någon mus. Stänger altandörren och ropar på Lasse (förstås). -Det är en mus här, hur kom den in? Som om jag skulle få ett bra svar på det. Vi har inbyggd altan men små glipor finns i kanten nere vid marken, för små för ev kattungar men tillräckligt för en liten, liten mus att passera.

Den här stackaren gick definitivt in på fel ställe, rena självmordet, om man säger så. Den lever fortfarande trots ett ordentligt bett från vår bästa jägare, jag ser hur den andas och rör på de små benen. Bara att snabbt avsluta lidandet för den. Det gör jag inte själv, det får maken göra. Det får mig att tänka på en liknande incident för många år sedan, fast då med vår söta, lilla dvärghamster som tillhörde min yngsta dotter. Den hade katten lyckats dra ut kroppen genom burgallret, huvudet kvar på insidan, och tagit sig en bit. Ryser fortfarande när jag tänker på det. Då var jag ensam hemma och var tvungen att fixa det själv.

Det är ju inte lätt att slå ihjäl någon, ens om det är en liten mus eller hamster. Det finns liksom en spärr som slår till, det tar emot, man tror man tar i med all kraft men det blir ändå halvhjärtat. Så himla svårt. Efter tre försök kunde jag i alla fall konstatera att den lilla somnat in. Det är väl inte den bästa kombinationen, dvärghamster och katt menar jag, och efter ytterligare en hjärtskärande "olycka" (vi hade ju fler hamstrar) så blev det inga fler hamstrar.

Fast man vet att katterna, även om det är orutinerade innekatter, är rovdjur och fullt kapabla att utföra dessa mördande handlingar om tillfälle ges, blir man ändå lite förvånad. Mitt lilla charmtroll...kunde han det där? När den lilla musen är bortstädad och blodet bortspolat med vatten, får katterna komma ut igen. Inom två sekunder var de där igen och letade efter bytet. Lite besviken (tror jag) ser jag Mascot göra en kort inspektionsrunda för att försäkra sig om att musen inte bara flyttat på sig och sätter sig sedan ner och tvättar sig mycket noga om tassarna. Snart finns inga spår av den lilla musen och dagen fortsätter för övrigt som planerat.

I kväll ska några katter badas inför utställningen vi är anmälda till nästa helg och jag hoppas att inga fler möss ska hitta vägen in till oss, och absolut inte nästa helg då det inte finns tid för några incidenter av denna karaktär.