28. sep, 2017

Skynda långsamt!

Jo, även den som skyndar långsamt kommer fram. Idag är en sådan dag. Gick upp okristligt tidigt (kl 07.00) för att infinna mig tillsammans med Tingeling, en av katterna, hos veterinären kl 08.00 för kastrering av katten. Hon knorrar lite i sin box där hon sitter bältad i bilen, är väl inte riktigt med på noterna och förmodligen hungrig då hon fastat sedan kl 22.00 i går.

Väl framme hos veterinären blir det lite väntan, sitt ner en stund säger de vänligt. Jag sitter där på bänken och tittar på andra som kommer in till mottagningen. Några för lite enklare ärenden som inköp av mat eller rutinvaccinering. Andra som redan satt där och var före mig, kommer med tomma transportboxar eller bara ett koppel i handen på vägen ut. De ser inte så oroliga eller ledsna ut så jag antar att det inte är något allvarligt. Men vad som är allvarligt är ju svårt att avgöra. Vi är ju alla så olika.

Nu så, nu är det vår tur. Vi blir visade in på ett rum och försöker att lirka ut Tingeling ur transportboxen. Hon vill inte! Vänder på boxen och försöker hälla ut katten. Icke sa nicke. Vi demonterar boxen i två delar och då...kommer lilla damen på bättre tankar. Kolla chip och vikt, och "ett ögonblick så kommer veterinären". Djurskötaren går ut och stänger dörren. Det blir tyst i rummet. Det känns inte så behagligt att sitta där och fundera. Tingeling känner nog likadant för hon trycker sig mot mig och kunde hon prata skulle hon säga "matte nu går vi hem".

Veterinären ska göra en extra koll, ett blodprov, då hon gått ner i vikt ganska mycket senaste tiden. Katten alltså, inte veterinären. Vi vill ju veta att hon mår bra innan kastreringen som är ett lite större ingrepp på honkatter. Så när veterinären har kommit och vi samtalat lite om hur Tingeling mår o.s.v (som ett kvartsamtal i skolan :) bestämmer vi att hon ringer om provet visar något annars kommer jag och hämtar lilla damen kl 15.30

Åker hem och sätter på kaffet, ger de andra katterna mat, och sätter mig på verandan i solen med en kopp. Vad skönt att det blir gjort idag, då ska det väl lugna ner sig med löpet och vikten ska snart vara återvunnen. Då ringer telefonen. Det är veterinären som hittat något på provet som kanske inte var så illa men inte heller så bra. Efter diskussioner fram och tillbaka beslutar vi att avvakta med kastrering till hon mår bra, eller bättre i alla fall. Vi avvaktar några veckor. Så i bilen igen och hämta katten. Känns lite tjurigt faktiskt att vi inte fick det gjort idag.

Katten jamar och kråmar sig när jag kommer, tycker säkert att det hela är precis som det ska. "Härligt matte, nu åker vi hem". Men innan vi lämnar veterinärstationen måste man ju göra rätt för sig, och det blir dryga 2000 kr det. Utan kastration. Bara besök och blodprover. Känner mig lite snuvad när jag åker hem. Ok, blodprov kan vara nog så viktigt för att få en bild på hur katten mår, säger inget om det, men känns lite tjyvigt ändå. Vi måste ju åka tillbaka senare.

Men vi skyndar långsamt och kommer nog fram ändå.