Crazy Cat Lady

27. okt, 2018

Tiden bara rusar iväg och de senaste två veckorna har varit mer än lovligt stressiga. Först Östkattens utställning, bodelning efter min mamma och leverans av två av Sagas kattungar, allt på en och samma helg. Den tredje kattungen flyttade veckan efter, dagen innan Thalia fick sina små. Vi fick det lugnt några dagar innan det brakade lös igen. Lugnet före stormen bokstavligt talat.

Thalia startade dagen bra, vankade av och an och höll sig nära mig. Jag förstod att det var på gång och var glad över att det skulle bli på min lediga dag. Vid 13-tiden kom den första ungen och den sista kom vid 17-tiden. Allt verkade bra och det blev överaskande fyra små troll. Fruktansvärt stel i benen efter att ha suttit på golvet vid bolådan i fem timmar kravlade jag mig upp, bäddade rent i bolådan, vägde de små och såg till att allt var i sin ordning. Såg att Thalia fortfarande tvättade sig mycket där bak, verkade irriterad över något. Jag tog en mjuk trasa för att hjälpa henne, torka henne lite där bak och då var det något där....det stack ut och liknade mest en rödbeta. Efter att ha kollat lite mer noggrant kunde jag konstatera att hon drabbats av livmoderframfall och förstod att här krävs det omedelbar vård.

Ringde till alla närliggande djursjukhus men de kunde inte ta emot oss.....fick nästan panik.....ringde till Strömsholms specialistdjursjukhus och där fick vi en tid. De hade också vänligheten att upplysa mig om att det kostar 3 000 kr bara för besöket på jourtid. Men pengar är ju mindre viktigt i sådana här sammanhang. Och försäkrad upp till tänderna spelar det ingen roll. Jag tänkte på alla de program på TV man sett från just Strömsholm, nu var jag själv på väg dit. Resan dit tog 1 tim och 45 min och var ganska stressande med en nyförlöst kattmamma och de små ungarna. Som tur var hade jag kartläsare och kattvakt med mig som kunde hålla lite koll i transportlådan och lotsa oss rätt i mörkret. Strömsholm ligger ute på landet med små krokiga vägar dit.

Väl framme och mottagna kunde de konstatera att jag hade rätt, det var livmodern som tryckts ut. Thalia fick stanna kvar, skulle sövas och de skulle försöka trycka tillbaka livmodern på plats igen. Men kattungarna fick inte stanna pga smittorisken bland sjuka djur, så de fick följa med hem igen. Jag kände hur blodet försvann från huvudet, hur skulle jag klara det här? Att stödmata någon enstaka unge vid enstaka mål hade jag gjort förut och det är ingen konst, men fyra som skulle vara helt beroende av mig?

Fyra små gryn som krävde både mat och värme, och hjälp med nedre hygien, var annan timme tills Thalia kunde få komma hem, och när visste vi ju inte. Besöket där blev ganska kort och vi begav oss hemåt igen. Strax efter midnatt var vi hemma och jag startade min roll som extramamma. Mata, se till att de höll värmen och så lite kissa också. Jag kämpade på hela natten och en bit in på morgonen. Somnade till i soffan några timmar och vaknade med ett ryck, jösses, kattungarna, och så var det igång igen. De ringde kl halv tre på em från Strömsholm. Vi kunde komma och hämta Thalia nu och det hade gått bra att få tillbaka livmodern utan operation. Men.....hon bör kastreras för att det inte skulle inträffa igen men vi kunde vänta tills ungarna diat färdigt. Så vi åker tillbaka, jättetrötta men glada och packar in lilla kattfamiljen i bilen igen och åker hemmåt, glad över att nu tar mamma katt över jobbet.

På hemresan hinner jag fundera en hel del. Det är första gången det händer något drastiskt vid förlossningen hos mina katter. Jag har ju läst och hört många berättelser från andra ägare/uppfödare, vilket har varit bra, då man förstått att det inte alltid går som på räls. Men ändå blir man överraskad, chockad, ledsen på en och samma gång när det väl händer. Jag är naturligtvis glad över att Thalia mår bra och inte behövde opereras men sörjer över att hon måste kastreras. Det är en av baksidorna med avelsarbete, att ibland förlorar man de bästa avelsdjuren.

I vilket fall som helst mår lilla familjen bra. Kattungarna ökar stadigt i vikt, (hade bra födelsevikt allihopa), är en vecka gamla nu och det börjar synas lite tendens till maskfärg på dem. Jag tror i dagsläget att det är tre honor och en grabb. Det är lite lugnare hemma nu, som tur är, men varje dag har jag extra koll på Thalia. Vi ska på ett återbesök om drygt en vecka, dock inte till Strömsholm, utan till Linköping som ligger en bra bit närmare. Jag hoppas innerligt att allt visar sig vara bra då så lilla kattfamiljen kan få lite lugn och ro.

Nu vill jag bara ha det lugnt i katteriet ett tag, njuta av de små och se dem utvecklas. Om jag har tur så behåller jag en liten tjej ur den här kullen. Kommer som vanligt att uppdatera hemsidan med info om kattungarna och lite bilder. Nu är det vila som gäller.

2. okt, 2018

Ja jösses! Nu är det svårt att hinna med, tiden bara rinner mellan fingrarna och dagarna räcker inte till. Sedan senaste inlägget har det hänt mycket. Kattungarna växer så det knakar och har redan fått sin första vaccination. Mamma Saga blir mindre och mindre intresserad att hålla koll på dem och ibland får hon lite "fristad" på egen hand. Det märks att hon njuter av egen tid och få vara tillsammans med de andra tjejerna. Thalia går snart in i vecka 7 av sin dräktighet, blir rundare för varje vecka som går och det märks att hon blir trött och behöver vila mer. För att inte prata om maten, hon äter kopiösa mängder, nästan jämt hungrig och snor runt fötterna så fort man är i köket. Snart dags att ordna liten egen plats till henne, lugn och ro innan beräknad nedkomst.

Kattungarna är tingade, båda hanarna, och lilla Ivy Rose, som jag först tänkt att behålla, har förhoppningsvis hittat sin familj. Det svider lite i hjärtat att sälja henne, hon är så söt och tillgiven med de allra blåaste ögon, men tyvärr kommer inte markeringarna att hålla för avel. Det är baksidan av avelsarbetet, man kan inte alltid behålla dem bara för att man älskar dem.

Elsa höglöper för fullt. Är så tillgiven och hon ska varje kväll sova på min arm och kryper upp under hakan. Ser man inte upp får man några kärleksbett på hakan i hennes iver och svårtyglade löpfasoner. Jag kommer att ta en kull till på henne, lite senare i höst, sen blir hon kastrat. Mascot har snappat upp att det är löp på gång och lockar så mycket han kan från "pojkrummet". Det är så nära tillhands att släppa ihop dem men då faller planeringen av kullar. Nästa tillfälle kan passa bättre. Bara att stå ut med skönsången, dag som natt.

Mellan varven måste det finnas tid för jobb också vilket utförs på udda tider och veckans alla dagar. När man har ledig dag vill man bara sova och slappa och ta igen lite förlorad sömn. Sen får man väl skylla sig själv att man engagerar sig till höger och vänster men ibland är det svårt att låta bli. Närmast Östkattens utställning där det finns hur mycket som helst att fixa med, jätteroligt men också arbetssamt. Facklig utbildning och engagemang på jobbet tar också en del fritid i anspråk men känns så viktigt i dagens arbetssituation, speciellt inom vården.

När den här kullen har flyttat hemifrån kommer nästa, (förhoppningsvis om allt går bra, peppar, peppar ta i trä) bara att börja om och ytterligare 12 veckors arbete. Mycket kel och gos förstås, men också oro och ständigt vakande. Mascot har haft det lugnt den senaste tiden men kommer att få träffa några damer förutom Elsa under hösten. Därefter ska jag fundera på vad som blir bäst för honom. Kanske dags för kastrering så han får det lite lugnare.

Ja, några fritidsproblem har jag inte den närmaste tiden. Nästa gång jag skriver hoppas jag att Thalias kull har kommit och att jag kan berätta hur det gått.

16. aug, 2018

Ja jösses vad tiden går fort och hur varmt har det inte varit :/ Lovade att skriva och uppdatera lite om kattungarna men det har jag inte hunnit med. Eller orkat med. Nu har det gått en hel månad och häromdagen blev de 4 veckor gammla. Semestern är snart slut, mina 5 veckor, det känns som om de "brunnit upp" i solen. Inte mycket man orkat göra dagtid i värmen, det mesta fick uträttas under kvällstid (jag är ju ingen morgonmänniska :)

Hade först tänkt att stanna på landet till mitten av september men ångrade mig, vill gärna ha kattungarna i stan när jobbet drar igång. Så sagt och gjort, vi flyttade alla katter till stan. Saga är så lugn och trygg och när vi väl ordnat med bolåda och kattungehage var hon riktigt nöjd. Efter att de kollat runt i radhusets alla vrår var alla nöjda och snart sov de allihop.

Hade räknat med att hinna lite mer på landet än vad som faktiskt blev av, men nu är altangolven skrubbade och laserade, har en liten bit kvar i rastgårdarna, men känns bra inför nästa säsong att något blev klart i alla fall. Även om vi nu flyttat in till stan så blir det säkert många fina dagar i september då vi kan vistas på landet och njuta av fint väder.

De små växer och har blivit 4 veckor vilket innebär att de är lite livligare och försöker att komma ut ur kattungehagen, de är så envisa, men än har de inte lyckats. De har också fått smaka på ny/fast föda. Serverade välling men det var ingen höjdare, ingen ville ha. Blandade i lite laxmousse och serverade på tesked till alla och se då...då gick det bättre. Nu försöker de äta direkt från fatet och det är ett himla smackande innan de kommer på hur de ska göra. Det låter så gulligt :)

Thalia har åkt till Stockholm för parning med Birmabergets Kurt och det verkar gå väldigt bra. Får återkoppling varje dag från Suzanne och på lördag ska hon hämtas hem. Nu får vi hålla tummarna för att hon blir dräktig och att det går bra hela vägen fram till mitten av oktober då kullen i så fall beräknas komma.

Det ska bli en spännande höst att se fram emot :)

17. jul, 2018

Det är inte klokt så varmt det är!! Under en hektisk sista arbetsvecka, i denna värmen, så händer det plötsligt! Nu är det något på gång :) Vilken tur att jag bytte sista helgen på jobbet och är ledig just den här söndagen den 15/7. Allt är redan förberett, var sak på sin plats, så det är bara att hålla koll på Saga när förlossningen startar. Bara.....var lite enkelt uttryckt. Sitta ihopklämd under skrivbordsskivan, nära bolådan (som fått en skyddande placering under skrivbordet), svettig i värmen, törstig ...... men det är bara att härda ut. Kortare pauser han jag med innan det började.

Saga påkallar uppmärksamhet genom att jama, går ur bolådan för att se om jag var där, för att sedan snällt gå tillbaka när jag sitter på min plats. Ser de första krystvärkarna och så är det igång. Tre små ulltottar blev det till slut. Den sista kom med fötterna/baken först så den tog lite längre tid att krysta fram men allt gick bra med lite hjälp av matte. Efter väl genomfört arbete är Saga både trött och lite hungrig. Efter byte av lakan i bolådan får den lilla familjen pusta ut och vila. Passar på att kolla kön och vikt samtidigt som mamma får lite stärkande välling med äggula. De små är relativt pigga och söker sig själva till tutten och det är ju en bra start för alla. Efter en stund är det tyst i bolådan, de små ligger på rad vid mjölkbaren och mamma katt sover gott.

Just idag är jag inne i stan och tvättar och samtidigt håller sällskap åt Mascot som fick åka in till stan igår med husse. Det är för varmt på landet i rastgården och svårt att reglera värmen där, trots att han fått en kyldyna att ligga på. Tjejerna är inne i huset med AC så de klarar sig och Saga har fått egen "kuppe" i vårt sovrum. Det är första gången vi har fått en kull på landet och det är lite mer pyssligt än hemma i stan, men med lite planering och förberedelser så ska det nog gå vägen.

Hur det går med de små samt bilder på dem ska jag försöka uppdatera varje vecka. 

Så välkommen tillbaka och följ oss under deras första levnadsveckor. 

 

 

2. jul, 2018

Oj vad tiden rusar iväg! Hinner inte med. Jobbar ännu, har några veckor kvar innan semester, fixar med rastgårdarna på landet, det är ju hett som bara den. Över 35 grader på altan på framsidan. Katterna mår inte så bra i värmen och härom dagen fick vi erfara detta.

Mascot blev för varm trots solskydd och fläkt. Fick lägga honom "på is" en timme innan han blev något så när normal. Sen åkte vi in till stan med honom när det var som allra varmast. Där blev han sitt vanliga jag igen. Skönt. Jag var så orolig att han skulle tuppa av och vi skulle behöva göra ett veterinärbesök. Tur att maken är så snäll och omtänksam som stannade i stan över natten med Mascot så han slapp att vara på landet dagen därpå när värmeböljan fortsatte.

Tjejerna har tillgång till svalare rum i huset så där känner jag ingen oro. Saga som nu är dräktig är lite långsammare av sig och ser lite tröttare ut än vanligt och jag förstår att värme och dräktighet tar lite på krafterna. Nu är det bara 2 veckor kvar innan det är dags. Hoppas förstås att allt ska gå bra och att vi får glädjen att följa några nya små liv.

Midsommar blev lite dramatisk då lilla Sweet blev dålig och vi fick hastigt ge oss iväg till Linköping och Evidensia. För att göra en lång historia kort, blev han opererad för främmande föremål i tarmen. Det visade sig senare att det var en hårboll som orsakat stoppet. Inte hans egen....utan jag misstänker att den var lagd av någon annan. Ertappade honom nämligen tuggandes på en sådan vid ett tidigare tillfälle :/

Men allt har gått bra och Sweet har nu flyttat till sin nya familj och de älskar honom, världens gulligaste kattunge, enligt nya familjen. Känns mycket bra när allt stämmer. Men nu längtar jag verkligen efter lite ledigt, det har varit mycket på sista tiden. Det är dags för sovmorgon och sena kvällar (kvällsmänniska som jag är), lata dagar och kattungekel.