Crazy Cat Lady

26. aug, 2021

Ja, jösses vad tiden springer iväg. Mycket har hänt sedan sist och det har varit nästan fullt upp hela tiden, trots semester, eller kanske just för att det har varit semester, och man ska hinna med så mycket. Lancelot har blivit pappa till flera kullar under sommaren vilket resulterat i flera resor för en titt på de små. Som tur är inte allt för långt bort och några fick också besök fler än en gång. I de flesta kullarna var det övervägande hankattungar och bara en tjej. Jag hade tänkt köpa tillbaka två tjejer och hade tidigt också tingat ur två kullar för att säkra mina planer på vidare avel efter Lancelot. Så lilla Athena och lilla Tiramisue blev mina val.  

På grund av olyckliga omständigheter blev det inte så att lilla Athena kunde flytta hem till oss. Jättetråkigt förstås när man längtat så mycket men som man brukar säga "när vår herre stänger en dörr så öppnar han ett fönster" och kanske var det precis det som hände när jag fick syn på lilla Diana. Det var ett ögonblicks beslut och en helomvändning i mina planer, men ibland måste man chansa, en möjlighet som kanske inte återkommer.

Vi har nu flyttat in till stan igen, lite tidigare än vi brukar göra, mest för att kunna introducera de nya familjemedlemmarna på ett bra sätt. Lite pyssel har det varit och sakta men säkert har de små accepterats av de vuxna katterna. Det är lugnt och känns stabilt i gruppen. Ja, såvida inte nån av kattungarna råkar hoppa på någon av de tjuriga tanterna, då blir det genast lite tillrättavisningar. De små, som fått sina vardagsnamn Ella och Alice, trivdes jättebra tillsammans redan första dagen de möttes. Nu har de varandra både när det gäller sällskap och tröst, lek och vila. Så att köpa två kattungar var nog en bra ide i alla fall.

För övrigt, bortsett från katterna, har lite föreningsarbete dragit igång igen men inte riktigt som planerat då pandemin fortfarande håller sitt grepp om oss. Det är inte utan att man blir lite uppgiven, ska det aldrig ta slut. Digitala möten i all ära, men nu räcker det. Det kan ju inte jämföras på långa vägar med de fysiska mötena som ger så mycket mer av den sociala samvaron. Vi får väl hoppas att det går åt rätt håll framåt vintern, att smittan minskar och ger oss lite mer frihet. Tur man har många barn och barnbarn som förgyller vardagen lite då och då.

Nu hoppas jag att hösten har några riktigt fina höstdagar att bjuda på, många trevliga stunder med familjen och även de pälsklädda barnen. 

 

 

3. jun, 2021

Vart tog våren vägen? Fullt upp med möten i kattklubbarna, parningar planeras, veterinärbesök för några katter och för egen del en rad besök på VC för diskarna/ischias i ländryggen. Och så jobba på det. Inte undra på att jag inte han med något annat. Planerna att ta kull på Iris är lagda på hyllan då hon genomgått en tandoperation som var nödvändig för hennes fortsatta hälsas skull. Alltid är det något. Men inte hänga läpp, det ordnar sig nog förr eller senare. Tålamod. 

Däremot har det varit roligt att planera Lancelots parningar för ett gäng söta tjejer. Vi håller förstås både tummar, tår och tassar att det ska gå bra. Han har redan blivit stolt pappa och några till är på gång. Jättespännande då jag önskar köpa tillbaka några söta avkommor efter honom. Som ni redan har sett kommer den söta lilla Athena till oss, lagom till semestern. Så i år längtar vi efter lite ledighet i dubbel bemärkelse. Man blir lika barnsligt kär varje gång man besöker de små och helst skulle man vilja köpa alla. Det är så roligt att få besöka uppfödaren, mamma katt och kattungarna. Man är ju lite av en "farmor" så att säga. Man får en utvärdering om man tänkt rätt också. 

Ja, för övrigt har vi flyttat ut på lander för några veckor sedan. Det var kallt och blött första veckan och vi spenderade nästkommande vecka åter i stan, uträttade en massa ärenden, möten och besök. Katterna och Molly är vana vid att åka bil så det går smidigt att åka fram och tillbaka till landet. Inte ett ljud i bilen under färd. Ja, smidigheten gäller bara när alla är transportlådor står i bilden och är bältade, dessförinnan får man försöka vara smartare än katterna vilket alltid innebär stängda dörrar och strategisk utplacering av transportburarna. Men väl på plats så funkar det så bra i stugan. Alla trivs och det är inga problem att samsas på en mindre yta. Man få bara ha lite mer tålamod, och tålamod behöver jag en stor portion av. Vi väntar ju på resultat av Lancelots parningar och jag har en hel del att se fram emot med spänning och förhoppning.

Vi hörs snart igen......

30. dec, 2020

Säg den lycka som varar. Detta annorlunda och mycket tråkiga år, i många avseenden, avslutas med en för tidigt född kattunge som inte klarade sig. Det finns inte mycket att göra när naturen säger sitt. Det blev en lång, utdragen och tröttande natt för både matte och Iris. En vecka för tidigt.

Efter besök hos veterinär konstaterades att allt var ok, trots småblödningar under dagen. Prover har tagits och visade inte på någon infektion. Efter ultraljud och röntgen fick vi veta att det bara var en unge. Bara att avvakta och hoppas på att hon skulle gå några dygn till. Det var bara att åka hem och hoppas på det bästa. Men redan dagen efter ökade blödningarna och på kvällen började förvärkar att visa sig. På efternatten kom så den lilla som inte hunnit lägga på hullet och vägde för lite för att klara sig. Misstankar finns att moderkakan lossnat och gett upphov till blödningarna och syrebrist för den lilla. 

Iris mår efter omständigheterna bra. Har sovit mycket under dagen, gärna i mattes sällskap. Har kommit igång lite med mat och varit på toa. Ingen feber. Men behöver hållas under uppsikt kommande dagar förstås. Nu får hon ta igen sig och komma tillbaka till sitt vanliga jag, därefter ska vi ta en extra koll hos veterinären för att se att allt är bra. Det kanske blir ett nytt försök att ta en kull på henne om hon kommer i löp igen.

Det finns en tråkig baksida i avelsarbetet som alla uppfödare någon gång upplevt, när kattunge eller en kull inte klarar sig. Det är därför man inte kan lova bort några kattungar redan under dräktigheten eller de första veckorna i kattungarnas liv. Det finns inga garantier för att det blir som man planerat. Jag har fått många förfrågningar från intresserade familjer som jag nu får meddela att tyvärr blev det inga kattungar. Det är tråkigt för dem som väntat förstås men inget vi kan göra något åt. 

Nu hoppas vi att 2021 ska bli ett gladare, roligare och mer sällskapligt år och S*Peking Pearl's hoppas kunna få en kull någon gång under våren. Tills dess önskar jag er alla:

ETT GOTT NYTT ÅR!

 

14. dec, 2020

Nu är det helt säkert att Iris väntar smått. Alla tecken tyder på det. Små rörelser har jag känt när hon ligger i mitt knä. Hon har blivit mer kontaktsökande och vill gärna vara i samma rum som mig.  På natten ligger hon bredvid i sängen, ibland även på mig, och det är klart hon får det. 

Bolådan är redan framme och den har hon redan provat flera gånger. Verkar vara nöjd än så länge. Nu får vi hålla tummarna att allt går bra förstås. Riktigt säker är man ju inte förrän allt gått felfritt och mor och barn mår bra. Tiden går så fort och de sista veckorna brukar snabbt rinna iväg, förmodligen ännu snabbare nu när jul och nyårshelg nalkas och man får annat att tänka på en stund. 

Vi återkommer efter nyår med förhoppningsvis glada nyheter. Tills dess önskar vi alla en 

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR! 🎄💫🥂

9. nov, 2020

Här gick det undan sedan sist. Iris kom snabbt in i höglöp och det blev en lite oplanerad resa till Stockholm. Damen har varit ganska tystlåten under löpet, bara kuttrat lite då och då. Började snart att rulla runt och skruva på sig och plötsligt var vi där. Hon höglöper ju! Det var bara att ge sig iväg. Väl framme hos den blivande partnern, som normalt brukar hälsa oss välkommen, blev vi fullständigt utmanövrerade av Iris. Omedelbar kärlek, i alla fall från hans sida.

Efter att ha installerat dem i parningsrummet började uppvaktningen. Till en början försökte Iris hålla honom på lite avstånd, han var lite "het på gröten" och hon hade inte hunnit bekanta sig med rummet ännu. Så vi lät henne vara själv en stund i rummet medans Lancelot otåligt och träget ropade efter henne. Efter det gick det bättre och så småningom gav hon efter. De trivdes i varandras sällskap och vartefter dagarna gick blev de lite lugnare och kunde slappna av mellan varven. Gentleman som han är passade han på att putsa på Iris mellan varven. Bäst att hålla sig på god fot. Det hela verkar ha gått bra i alla fall. Så nu återstår några veckors väntan innan vi ser om parningen har tagit och vi kan se fram emot kattungar runt nyår.

En trött Iris blev lite misstänksamt mottagen här hemma vilket resulterade i eget rum över natten och naturligtvis gjorde matte henne sällskap. Tror hon tyckte det var skönt att få sova ifred och vi hade båda sovmorgon dagen därpå. Därefter har det gått bra med de andra katterna och vi har lugn och harmoni i kattgruppen.

Så nu är det bara att avvakta............