Crazy Cat Lady

3. feb, 2022

NU väntar vi alla på att restriktionerna ska upphöra. Bara en vecka kvar. Det ska bli väldigt skönt men ack så ovant. Det kommer nog att dröja innan vi åter är tillbaka i gamla vanor. Längtar mest efter att kunna hålla föreningsmöten fysiskt att få se varandra och prata ansikte mot ansikte. Jag är ganska trött nu på digitala möten, man blir så trött i huvudet att ständigt vara uppkopplad på dator eller telefon. Likaså allt chattandet med föreningar, familj och vänner man vill hålla sig ajour med. Men snart är det dags att träffas under mer normala förhållanden. Ska bli så skönt.

För övrigt har jag bråttats med lite osämja i kattgruppen de senaste månaderna. Inte roligt alls! Älskade kattskrällen som inte kan hålla sams. Ångest över att behöva placera om några av dem tynger mitt hjärta. Under några månader har jag observerat dem och försökt att lista ut vem i gruppen som orsakar störningar. Det är ganska tydlingt nu att det är två grupperingar som uppstått. 

Min älskade Elsa har sedan en tid något emot Alice och jagar in henne under byråer och andra låga möbler. Hinner hon inte in tillräckligt fort har jag sett att Elsa slår efter henne och vid något tillfälle har hon hunnit bita Alice lite. Inga stora slagsmål (ännu) men en återkommande situation. Sen har vi nästa osämja, Ella tycker väl att Elsa beter sig konstigt eller så gillar hon helt enkelt inte Elsa, för nu är det Elsas tur att bli jagad, av Ella. Det är lite "katten på råttan, råttan på repet.o.s.v" känns det som.  Den ena jagar den andra och den tredje jagar den ena. En situation som inte kommer att vara hållbar om vi dels ska bo på landet i sommar och dels med tanke på kommande kullar. 

Elsa har nu eget rum med nätdörr och nätad balkong. På dagarna får hon komma ut under uppsikt och allt går bra tills hon ser att matte inte har full koll, då passar hon på att jaga Alice. Elsa brukar också själv bli jagad av Ella och springer då upp till "sitt rum". Nu har hon en väldigt snäll kompis i Tingeling som gärna delar rum med Elsa, både dag och natt, och jag och maken turas om att sova hos Elsa. Det här är ju inte hållbart i längden förstås. 

Sen har vi ju Thalia som inte är så förtjust i varesig kattmammor eller kattungar. Väldigt kelig med mig men gillar inte när de andra katterna försöker att gosa med henne. Säger klart ifrån när gosandet blir för närgånget vilket skapar lite oro i gruppen det också. Ja, inte är det lätt som sagt. Det är ju så vansinnigt svårt när det inte fungerar och vem ska man välja, vem kanske måste flytta och gör man rätt? Man kan ju få ångest för mindre. Helst skulle man vilja placera till någon man kände och kunde hålla lite kontakt med. Jag får fundera lite till, kanske jag uppdaterar här på hemsidan då jag inte vill annonsera på några FB-grupper ännu. Det sista man förlorar är hoppet, om en bra lösning. 

Ja, så var det det här med planering av kommande kullar. Tjejerna är ju ännu på tillväxt fram till försommaren och under våren är det en hel del som ska planeras och bokas, inkl val av hankatt, så än är det för tidigt att förutspå när en eventuell kull kan se dagens ljus. Men hemsidan kommer att uppdateras så håll gärna koll framöver. 

 

26. nov, 2021

Nu har hösten övergått i vintrig kyla. De små växer och är snart i fatt de vuxna. Dryga halvåret nu  och de allra sötaste och gosigaste. Ja, en hel del bus också förstås. Så här i månadskiftet är det mycket bestyr inför första advent och det gäller att tänka sig för både en och två gånger vad som passar att ta fram av juldekorationerna. Jag köpte söta gröna kransar och guldhjärtan att hänga i fönster eller på dörr, men jösses, en hel armé av sabotörer (hm....6 stycken i alla fall) följde varje steg, varje rörelse, för att inspektera, testa och godkänna. Jag får ta mig en funderare på om de kommer upp överhuvudtaget, kanske om jag stänger ut katterna en stund så de inte ser vad jag håller på med.

På söndag är det Kattens dag. Jag har bokat in oss tillsammans med några andra Östkattare på Djurmagazinet i Norrköping. Alice och Ella får följa med, de är kanske både roligast och gulligast för besökare att se. Vi hoppas det blir en bra dag i kattens tecken. 

För övrigt har vi (matte alltså) varit lite förkylda till och från under hösten och flera gånger fått testa sig för corona, det måste man som vårdpersonel, men som tur är har det bara varit negativa svar. Just nu ser vi fram mot julhelgen (matte är ledig 👍) och få umgås med nära och kära. Vintern är inte min favoritårstid, men från första advent fram till trettondagen, är ok. Sen kan det räcka.

Jag längtar förstås till våren då småtjejerna vuxit till sig och planer på kommande kullar tar form. Det är lång väntan dit men den som väntar....heter det ju.

Vi vill passa på att önska alla en God Jul och Gott Nytt År utifall jag inte hinner uppdatera hemsidan. Det kommer med all säkerhet en hälsning på FB längre fram.

26. aug, 2021

Ja, jösses vad tiden springer iväg. Mycket har hänt sedan sist och det har varit nästan fullt upp hela tiden, trots semester, eller kanske just för att det har varit semester, och man ska hinna med så mycket. Lancelot har blivit pappa till flera kullar under sommaren vilket resulterat i flera resor för en titt på de små. Som tur är inte allt för långt bort och några fick också besök fler än en gång. I de flesta kullarna var det övervägande hankattungar och bara en tjej. Jag hade tänkt köpa tillbaka två tjejer och hade tidigt också tingat ur två kullar för att säkra mina planer på vidare avel efter Lancelot. Så lilla Athena och lilla Tiramisue blev mina val.  

På grund av olyckliga omständigheter blev det inte så att lilla Athena kunde flytta hem till oss. Jättetråkigt förstås när man längtat så mycket men som man brukar säga "när vår herre stänger en dörr så öppnar han ett fönster" och kanske var det precis det som hände när jag fick syn på lilla Diana. Det var ett ögonblicks beslut och en helomvändning i mina planer, men ibland måste man chansa, en möjlighet som kanske inte återkommer.

Vi har nu flyttat in till stan igen, lite tidigare än vi brukar göra, mest för att kunna introducera de nya familjemedlemmarna på ett bra sätt. Lite pyssel har det varit och sakta men säkert har de små accepterats av de vuxna katterna. Det är lugnt och känns stabilt i gruppen. Ja, såvida inte nån av kattungarna råkar hoppa på någon av de tjuriga tanterna, då blir det genast lite tillrättavisningar. De små, som fått sina vardagsnamn Ella och Alice, trivdes jättebra tillsammans redan första dagen de möttes. Nu har de varandra både när det gäller sällskap och tröst, lek och vila. Så att köpa två kattungar var nog en bra ide i alla fall.

För övrigt, bortsett från katterna, har lite föreningsarbete dragit igång igen men inte riktigt som planerat då pandemin fortfarande håller sitt grepp om oss. Det är inte utan att man blir lite uppgiven, ska det aldrig ta slut. Digitala möten i all ära, men nu räcker det. Det kan ju inte jämföras på långa vägar med de fysiska mötena som ger så mycket mer av den sociala samvaron. Vi får väl hoppas att det går åt rätt håll framåt vintern, att smittan minskar och ger oss lite mer frihet. Tur man har många barn och barnbarn som förgyller vardagen lite då och då.

Nu hoppas jag att hösten har några riktigt fina höstdagar att bjuda på, många trevliga stunder med familjen och även de pälsklädda barnen. 

 

 

3. jun, 2021

Vart tog våren vägen? Fullt upp med möten i kattklubbarna, parningar planeras, veterinärbesök för några katter och för egen del en rad besök på VC för diskarna/ischias i ländryggen. Och så jobba på det. Inte undra på att jag inte han med något annat. Planerna att ta kull på Iris är lagda på hyllan då hon genomgått en tandoperation som var nödvändig för hennes fortsatta hälsas skull. Alltid är det något. Men inte hänga läpp, det ordnar sig nog förr eller senare. Tålamod. 

Däremot har det varit roligt att planera Lancelots parningar för ett gäng söta tjejer. Vi håller förstås både tummar, tår och tassar att det ska gå bra. Han har redan blivit stolt pappa och några till är på gång. Jättespännande då jag önskar köpa tillbaka några söta avkommor efter honom. Som ni redan har sett kommer den söta lilla Athena till oss, lagom till semestern. Så i år längtar vi efter lite ledighet i dubbel bemärkelse. Man blir lika barnsligt kär varje gång man besöker de små och helst skulle man vilja köpa alla. Det är så roligt att få besöka uppfödaren, mamma katt och kattungarna. Man är ju lite av en "farmor" så att säga. Man får en utvärdering om man tänkt rätt också. 

Ja, för övrigt har vi flyttat ut på lander för några veckor sedan. Det var kallt och blött första veckan och vi spenderade nästkommande vecka åter i stan, uträttade en massa ärenden, möten och besök. Katterna och Molly är vana vid att åka bil så det går smidigt att åka fram och tillbaka till landet. Inte ett ljud i bilen under färd. Ja, smidigheten gäller bara när alla är transportlådor står i bilden och är bältade, dessförinnan får man försöka vara smartare än katterna vilket alltid innebär stängda dörrar och strategisk utplacering av transportburarna. Men väl på plats så funkar det så bra i stugan. Alla trivs och det är inga problem att samsas på en mindre yta. Man få bara ha lite mer tålamod, och tålamod behöver jag en stor portion av. Vi väntar ju på resultat av Lancelots parningar och jag har en hel del att se fram emot med spänning och förhoppning.

Vi hörs snart igen......

30. dec, 2020

Säg den lycka som varar. Detta annorlunda och mycket tråkiga år, i många avseenden, avslutas med en för tidigt född kattunge som inte klarade sig. Det finns inte mycket att göra när naturen säger sitt. Det blev en lång, utdragen och tröttande natt för både matte och Iris. En vecka för tidigt.

Efter besök hos veterinär konstaterades att allt var ok, trots småblödningar under dagen. Prover har tagits och visade inte på någon infektion. Efter ultraljud och röntgen fick vi veta att det bara var en unge. Bara att avvakta och hoppas på att hon skulle gå några dygn till. Det var bara att åka hem och hoppas på det bästa. Men redan dagen efter ökade blödningarna och på kvällen började förvärkar att visa sig. På efternatten kom så den lilla som inte hunnit lägga på hullet och vägde för lite för att klara sig. Misstankar finns att moderkakan lossnat och gett upphov till blödningarna och syrebrist för den lilla. 

Iris mår efter omständigheterna bra. Har sovit mycket under dagen, gärna i mattes sällskap. Har kommit igång lite med mat och varit på toa. Ingen feber. Men behöver hållas under uppsikt kommande dagar förstås. Nu får hon ta igen sig och komma tillbaka till sitt vanliga jag, därefter ska vi ta en extra koll hos veterinären för att se att allt är bra. Det kanske blir ett nytt försök att ta en kull på henne om hon kommer i löp igen.

Det finns en tråkig baksida i avelsarbetet som alla uppfödare någon gång upplevt, när kattunge eller en kull inte klarar sig. Det är därför man inte kan lova bort några kattungar redan under dräktigheten eller de första veckorna i kattungarnas liv. Det finns inga garantier för att det blir som man planerat. Jag har fått många förfrågningar från intresserade familjer som jag nu får meddela att tyvärr blev det inga kattungar. Det är tråkigt för dem som väntat förstås men inget vi kan göra något åt. 

Nu hoppas vi att 2021 ska bli ett gladare, roligare och mer sällskapligt år och S*Peking Pearl's hoppas kunna få en kull någon gång under våren. Tills dess önskar jag er alla:

ETT GOTT NYTT ÅR!